Historien om fyllan, maten, radonkillen och moster Ida!!

Dagen började ju för mig imorse klockan 4 då jag vaknade efter 3 timmars sömn. Var då vaken till klockan 8 och bestämde mig för att kanske försöka mig på lite sömn. Men innan dess fick jag veta en STOR nyhet som ändå inte kom som en större chock.

Ida ska bli moster igen för 3:e gången i slutet på juni någon gång. Så jag skickar mina största gratulationer till min älskade storasyster och hennes man Mattias. Tänkte jag skulle lägga upp en fint grattisbild men det blev denna istället. Roligt vad man kan få fram för bilder av att söka på ordet grattis på Google.

Måste även tillägga att hur många som hellst i min omgivning just nu antingen förlovar sig, gifter sig eller skaffar barn. Vad är det i vattnet egentligen??? Är det så det ska vara? Har jag helt droppat mellan två båtar och tappat bort mig på hur livet ska vara nu förtiden? Kan någon svara mig? Börjar ju undra om även jag börjar bli så pass gammal så att det är dags för mig att gå igenom den där biten med förlovning, bröllop, stapla på mig massa lån och skit för att sedan spricka sönder till tusen bara för att klämma fram en jävla unge som kommer springa omkring skrikandes och vilja ha allt den pekar på. Nä tack du, pass på den än så länge. Vill gärna bevara mit underliv som det är, kunna gå utanför dörren utan att behöva skaffa barnvakt (framförallt den förbannade skriandes ungen) och slippa ångesten över det gigantiska lånet man har som en 34976 ton tegelsten på ryggen.

Jag väljer

och

Tänkte att jag skulle fortsätta att förgylla denna kväll/natt/morgon med att berätta om Ida, köket, bakpotatisen och radonkillen. Följande händer då Ida kommer hem onsdag morgon den 12:e november:

Annelis klocka ringer runt 7 på morgonen och Ida staplar ut från köket till en yrvaken Anneli som tittar upp.

Ida - Äre frukost?
Anneli - Nä, jag ska väl duscha först, säger en väldigt yrvaken Anneli som fortfarande inte förstått att Ida är Dyngpackad.
Ida – Det finns gröt i köket, plattan är på.
Anneli - Nej för fan, stäng av plattan, den får inte vara på.
Ida - Jo, plattan är på, nej vad säger jag, eller jo plattan är på.
Anneli - Då får du stänga av plattan.
Ida – Mmm, men den är varm iafall…

Anneli med tanken på att plattan står på i köket

Jag slänger av mig kläderna och störtar ner i sängen och börjar snarka som en klubbad myrslok. Anneli blev rädd för att plattan skulle stå på i köket med massa gröt i en kastrull…men ICKE! Det hon istället möts av i köket då hon väl kommer dit är först och främst mat hela golvet så hon får ploga sig fram till diskbänken. Ingen jävla gröt på någon platta. Fanns ingen gröt alls i hela köket. Men däremot mat över allt och 3 st använda långpannor. Inte nog med det så ligger det en halväten bakpotatis i smörpaketet och en paprika som jag tagit EN tugga av.

Det var bara för stackas Anneli att börja städa 7-8 tiden på morgonen innan jobbet. Sedan så ringer det på dörren och en karl, tydligen väldigt snygg sådan, stapplar in för att placera en radonmätare i lägenheten. Han blev lite skärrad då han såg att det låg något i sängen dragandes timmerstockar som aldrig förr. Han undrade om det kanske var lite olägligt att vara där. Detta följer:

Snygg Karl – Oj, har hon jobbat hårt? Det kanske är bästa att vara lite tyst?
Anneli – Nej, du behöver nog inte vara tyst, hon sover nog rätt så hårt, och nej det är inte hårt jobb, det är fylla.

Och jag har förståss inget minne överhuvudtaget av denna händelse så jag säger att det inte hänt. Förnekar allt!!! Så därför tänkte jag att det skulle vara lämpligt med lite information om Dantes helvetestratt.

"Bråkade" lite med kära moderjord idag...ibland kan det bli lite fel och det man menar och hur man menar att uttala det kan bli lite smmått fel på msn då man inte hör tonfallen osv. Så jag ber så mycket om ursäkt Mamma Mu och det är klart att jag förstår din situation.

Vill bara att jag ska få känna mig som min egen och göra det som faller mig in utan att alla ska sucka och tycka att jag inte är realistisk. Man lever bara en gång och jag tänker då göra det fullt ut utan att någon ska få hindra mig. Så jag tänkte som litet plåster på såret ge dig en liten ängel här nu och denna var den som jag tyckte skulle passa eftersom du tycker om änglar så mycket.

Måste ju vara lite skämtsam när det varit så allvarligt

Måste även citera en bra sak som min kära Mamma Mu sa: Gammal tant måste sova. Tyckte den var totalt klockren. Ungefär lika bra som: Gammal indian simmar långsamt, för att citera Pepe. (Om det nu var rätt citerat?)

Alla som känner mig väl vet att jag har en STOR förälskelse till In Flames (är helt enkelt förälskad i alla i bandet och vill gifta mig med dom alla samtidigt) och att varje gång jag hör någon utav deras låtar någonstans eller ser något om dom någonstans osv, blir helt till mig och inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.

Jag mena. Titta bara på dom. Vem fan skulle inte bli förälskad i denna kvintett av genier?!

Följande hände nu ikväll:

Jag har nyss satt mig vid datorn efter att ha suttit på golvet och tittat tv med Anneli och hon står vid garderoben och väljer kläder för morgondagens jobb. Allt är lugnt och stilla tills jag hör något som gör mig väldigt uppspelt. Jag hoppar upp från sängen och står och pekar på tv:n, får dessutom bara ur mig: aaah, åååh, iiiih, oooh. Anneli blir vettskrämd och tror att det, för tredje gången, är en sån där satans gigantisk spindel vi haft här i lägenheten som kutar omkring här inne. Hon frågar flera flera gånger om det är så men jag får inte fram ett ord förutom mina ljud.

Under den tiden tror hon ju förståss att det är det så hon hoppar bokstavligen in i garderoben av panik. Men det visade sig ju tillslut att det bara var Svt gjorde reklam för Dom kallar oss artister och att det imorgon klockan 21:00 ska handla om In Flames. Kan lova att Ida sitter bänkad 1 meter framför tv:n en timme innan för att inte missa det!!! INGEN kan störa mig, kommer hammna i trnas för att sedan grina mig till sömns för att programmet tagit slut.

Och så här ser det ut med tårkanaler och grejor som gör så att vi kan gråta ut riktigt.

Och så här kan det se ut om man bölar.

Nä, nog med ordbajseri och mundiaré för stunden. Nu ska jag tillbaka till mitt slappande på internet och se om jag får sova någon gång. Ska nog ta och göra mig lite te och se om det skulle hjälpa.

Puss och kram så länge!!

They say Bruce Lee died from painkillers. Sure, you could call Putin "painkiller".